Det är lite svårt att veta vad man ska skriva om räddningshundverksamheten. Den ändrar sig nämligen stup i kvarten känns det som. Under årens lopp har det varit både berg och dalar och för tillfället ser det tyvärr ganska illa ut, med en verksamhet som krymper både i antal ekipage och rent geografiskt.

SBK, Svenska Brukshundklubben, utbildar räddningshundar på uppdrag av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB är den myndighet som bildades när Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten slogs samman. I dagsläget finns det bara en enda beställning och det är räddningshundar till SWIFT-teamet. Swedish International Fastresponse Team. Alltså den internationella sök- och räddningsstyrkan, som kan tjänstgöra vid exempelvis jordbävningskatastrofer.

Med anledning av det så inriktas huvuddelen av räddningshundutbildningen mot de krav som MSB har, men för att behålla bredden i verksamheten utbildas ekipagen även i nationellt arbete. Syftet är att de ska kunna bistå polis, fjällräddning, sjöräddning och lokal räddningstjänst vid behov. Efterforskning av försvunnen person sköts i första hand av polisen, och polisen har en bestämmelse som säger att man enbart använder hundar/ekipage som gjort polisens eget prov, den sk FAP'en. För att göra det provet krävs inte att hunden är räddningshund, utan även andra söktränade hundar är välkomna att göra provet. Gentemot polisen är det således ingen som helst 'merit' eller fördel att ha en grundutbildning som sträcker sig över ca 1,5 år... i varje fall inte i vårt län. Jag förstår att de har sina regler, men det kan tyckas lite stelbent att vi inte används. Vi är en resurs som inte vill nåt hellre än att få hjälpa till!!

För att utbilda sig och sin hund till att bli ett räddningshundekipage krävs ett lämpligt hundmaterial, lämpligt förarmaterial, mycket tid och massor av engagemang. Dessutom ska man bo inom en "cirkel" som sträcker sig från Sundsvall i norr, Skövde i väst och Jönköping i söder. Vi som bor utanför cirkeln lever en tynande tillvaro på nåt slags undantagstillstånd - vi får vara kvar med aktuell godkänd hund, men får inte fortsätta med ny hund :-(

En lämplig hund är för det första frisk och inte medicinberoende. Ha röntgade höfter med resultat A, B eller efter speciell bedömning eventuellt C, samt röntgade armbågar med resultat ua. Det är en hund som tycker mycket om människor och som har stort intresse för aktivitet med människor. Den ska vara orädd och ha en god portion arbetslust, vara samarbetsvillig men samtidigt ha förmågan att jobba självständigt. Det finns ingen angiven största eller minsta storlek på en räddningshund, men personligen tycker jag att man bör hålla i åtanke att alla räddningshundar ställs inför samma krav, vilket innebär att en mycket liten hund måste klara samma miljö som en stor. Och en jättestor hund måste också den kunna lyftas och bäras.

Under hela hundens aktiva tid prövas kontinuerligt de färdigheter som en räddningshund måste besitta. Några exempel: Arbeta i svår miljö, dvs rasmassor och annat instabilt underlag, arbeta i mörker, samt i närhet av eld, rök och buller. Vara skottfast. Tåla att bli hanterad (lyft, buren mm) av både förare och främmande person. Samt givetvis att finna och markera "borttappade" personer!

En lämplig förare är en person som har möjlighet att lägga ner ganska mycket tid på träning, och man ska inte heller sticka under stol med att det kostar en hel del pengar. Kursen kostar inget (FÅR inte kosta något!) men man får heller ingen ersättning för alla bilresor man gör i träningssyfte. Om man har skiftjobb som sträcker sig över helger kanske man ibland blir tvungen att ta ledigt osv. Som blivande RH-förare bör man ha grundläggande hundkunskaper, och kunna visa intresse inte bara för den egna hunden utan för alla de andra hundarna i gruppen. Den största delen av en träningskväll tillbringar man med att vara figurant åt övriga hundar! Som person måste en RH-förare kunna samarbeta i en grupp, oavser om det gäller ett stort sök eller om det gäller att resa ett tält för en övernattning.

Det ställs också vissa fysiska krav på hundföraren. Liksom hunden ska föraren vara frisk och inte medicinberoende, han/hon ska vara framkomlig och allmänt vara i tillräcklig kondition. En riktlinje säger att hundföraren ska ha BMI under 32. Förarens fysik testas genom prov som motsvarar den del i brandmännens fys-test som innebär att gå på rullband med 8 graders (=14%) i 6 minuter med i 4,5 km/h-tempo, med hundförarnas röda ställ, handskar och hjälm, samt luftpaket (22 kg) på sig. Detta är inget som krävs vid inträdesprov, men som testas längre fram.

I korthet ser utbildningen ut så här: Den börjar med en Infoträff och några "prova-på"-tillfällen, där intresserade har möjligheten att skaffa sig en uppfattning om vad det handlar om. Sedan görs ett inträdesprov där man bedömer om hunden har de grundegenskaper man söker hos en blivande räddningshund. Efter godkänt inträdesprov påbörjas kursen, med träning oftast minst en gång i veckan samt vissa hela helger. Efter sex månader görs Delprov 1, där man under mindre sök samt vissa miljöprov, ska visa att hunden tar till sig träningen och utvecklas åt rätt håll och i rätt takt. Vid godkänt resultat fortsätter utbildningen i ytterligare sem månader till Delprov 2, där man ytterligare testar ekipagets status. Här får man en fingervisning om vilka delar man behöver putsa ytterligare på inför Slutprovet, som genomförs arton månader efter kursstart. Efter godkänt slutprov väntar utbildningens hela höjdpunkt, nämnligen åtta dagars RHFU - Räddningshundförarutbildning - som i dagsläget genomförs i Skövde. Där får man praktisera sina kunskaper, samt vidare utbildning i t ex söktaktik och radiokommunikation. HÄR kan du läsa om min och Hedvigs RHFU

Utöver ovanstående utbildningsgång, ska man under tiden även utbildas i orientering, sjukvård (HLR, LABC), samt med hunden träna in miljöbanan och lydnadsdelen som hör till IPO-R prov.

När ekipaget är godkänt och klart så tar träningshelger vid Räddningsverket vid för dem som vill gå vidare mot den internationella sök- och räddningsstyrkan. Uttagning sker en eller två gånger per år i formen Mission Readiness Test, men man ska helst ha hunnit vara med på träningshelgerna bortåt ett år innan man är aktuell för uttagning. Minst en gång per år under hela hundens aktiva liv görs funktionskontroll, för att säkerställa att man håller en tillräcklig nivå.

Fortfarande inte avskräckt?? Här kan du läsa mera!