Vem är jag?


Jag heter Ing-Mari Lindh, och bor strax utanför Värnamo, tillsammans med maken Anders, katten Pringels, några höns och tre flattar, syskonen Yoda och Leicy 8 år och Tikka snart 4 år. Jag är hundägare sen 1991 och köpte den första flatten 1997.

Jag har ett förflutet som räddningshundförare, men idag är det mestadels jaktapportering som gäller. Fantastiskt rolig träning, och när man också får möjligheten att apportera på jakt, så är det ju en extra krydda. Vid sidan av jakten blir det ett och annat viltspår, och vi har också provat på Specialsök och skulle vilja göra mer av det framöver.

Min hundresa började inom Svenska Brukshundklubben, och där är jag utbildad till Instruktör B, räddningshundinstruktör, räddningshunddomare och MH-figurant. I nuläget dock bara aktiv med det sistnämnda. Inom Svenska Spaniel- och Retrieverklubben har jag blivit funktionär och testledare för FB-R, och även påbörjat utbildning till beskrivare. 
Två terminer (15 hp) Hundens Beteendebiologi via Linköpings universitet finns också i mitt bagage, samt nu senast SKK's Uppfödarutbildning, klar januari -22.

Mål med min uppfödning:


Jag vill föda upp friska och sunda flatcoats, som både fysiskt och mentalt har alla de egenskaper som krävs för att bli till nytta och glädje för sina ägare under många år. Jag önskar en välbalanserad kombination av samarbetsvilja - Will To Please - och förmåga till självständigt arbete. Målet är kompetenta jakthundar som även kan prestera i topp på prov och tävlingar.

Samtidigt är även en hårt arbetande flat en familjehund under merparten av dygnets timmar, och därför vill man såklart att de är  trygga, stabila och kan koppla av i hemmet. 

Även om prio 1 för mig är arbetsmässigt så bra hundar som möjligt, så är det ett mer långsiktigt mål att få fram hundar som även står sig bra i utställningsringen.

I valpen som lämnar min kennel vill jag att den nya ägarens allra bästa vän och  soulmate ska finnas. 

Ansökan om kennelnamn är inskickad och förväntas bli klart under våren.

Vilka är vi....den långa versionen

Att jag heter Ing-Mari har ni nog redan läst... Jag bor på landet utanför Värnamo tillsammans med min man Anders och just nu fyra flattar. Anders har haft hund i stort sett hela sitt liv, och vår första gemensamma hund kom 1991, en medelålders omplacering, som följdes av en blandis och några år senare en tjuvparningsvalp efter henne. Under dessa första år blev både jag och Anders introducerade och totalt fast i Räddningshundverksamheten. Jag tränade blandisen Bessie, som dock aldrig nådde målet, och Anders den andra blandisen Gomez, som blev färdig räddningshund men fick en kort karriär då det visade sig att han hade dåliga höfter (på den tiden var röntgen före utbildning inget krav). Anders skaffade sedan strävhåriga vorsehn Haddock som även han blev räddningshund. Haddock var en stor personlighet som lämnade stort avtryck i våra hjärtan.

Roghöjdens Raffiga Maiden var min första flat, född 1997. En totalt okomplicerad och enkel hund, köpt med det enda målet att bli räddningshund, vilket hon också blev. Uttagen till Räddningsverkets Internationeralla sök- och Räddningsstyrka 2004. Hon följdes av Coatfloats Las Cabrillas - Hedvig. En helt fantastisk, och mycket saknad hund, min Once-in-a-lifetime. En arbetsmaskin som satte spår hos fler än mig! Även hon blev Internationell Räddningshund, avtal med MSB och ingick i Sweden International Fast respons Team.

Med både Maiden och Hedvig följde valp-, nybörjar-  och fortsättningskurser i jaktapportering, men Räddningen tog mycket tid och engagemang, och det blev ingen riktig satsning på jakten, även om båda kom till start på prov. Men intresset var  väckt och jag lärde mig massor! Tanken på en hund till att "bara" träna jakt med tog så sakteliga form, och när Hedvigs kullsyster Cuba parades fick jag möjligheten att köpa Coatfloats Pina Colada - Pinja. Hon blev min riktiga lärohund inom jakten, och vi fick några starter och många jakter tillsammans.  2014 lånade vi ut Pinja till Coatfloats för en valpkull, och när vi äntligen fick hämta hem henne igen, följde två små valpar med oss hem, en hane till Anders och en tik till mig. Hanen, Coatfloats Master Yoda skulle bli räddningshund, men föll på mållinjen på ett tufft slutprov i 28-gradig värme. Tiken Coatfloats Prinsessan Leia - Leicy, blev min prov-/tävlings-/jakthund. Tyvärr har hon en del mentala brister, som har gjort att vi tyvärr inte kommit så långt som vi hade önskat. Hon har också ganska besvärlig allergi, som kanske också ligger bakom en del av hennes ibland besynnerliga beteenden. Efter "en start till sen ger jag upp" fick vi till slut vårt 1:a pris i nkl, i ett utmanande prov där hon plötsligt inte satte en tass fel... Leicy är dock en pärla att jaga med, och även hon har hunnit med många jakter, på både and, fasan, duva och gås. Med hjälp och inspiration av en väldigt god vän, började vi köra lite viltspår, och sen hösten -19 pryder Leicy sitt namn med titeln SEVCH.


När man vill hålla på med jakt och prov så är det svårt att bara ha en hund i taget, det tar tid att träna upp, och även om det är olika för olika hundar, så ska man inte ska räkna med att köra sin hund fullt ut, iaf inte på större jakter de första åren. Eftersom Leicy och jag inte riktigt vill samma saker, så började jag tänka på ännu en hund redan när hon var tre år. 2017 var inget bra år för mig att ha valp, men 2018 kom Lyckefjärds Diamond Peak - Tikka. En källa till stor glädje efter en tuff period i livet. Tikka var en riktig stjärna som valp, men så kom en lång tonårstid, där träningen var trasslig och jag kände att vi inte kom framåt ett enda dugg, och jag gick bara och väntade på första löpet....och jag väntade....och väntade.... Två år och tre månader gammal löpte hon äntligen för första gången! Sen började det faktiskt hända grejer, jag tog lite hjälp och fick nya verktyg att jobba med, och vi kom på samma våglängd igen. Senaste året har Tikka gjort enorma framsteg! Godkänd anl.klass viltspår, 3:e pris ökl b-prov, och varit med på några jakter. Några WT'n har vi hunnit med men inte fullt ut fått till det där. Tikka har startat på ett flatmästerskap, den gången i unghundsklass där hon landade på 88 poäng och en nionde plats. 

Tankarna på uppfödning har funnits länge, men först nu känner jag att tiden är inne! Detta är ett stort steg, som börjat under 2021 med SKK's uppfödarutbildning. Ett kennelnamn ligger hos SKK/FCI och väntar på godkännande och det bör bli klart under våren. Mycket tankar och funderingar, planer och bollande med vänner. Jag ser så mycket fram emot en egen valp förstås, och att sedan få följa valparna och valpköparnas resa framåt! Allt kan hända, men jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går vägen!